Kopia av det vikingatida smycket Fröjelkulan i silverinfattad bergskristall, 12 mm

Beskrivning

Handgjort silversmycke som är en kopia av Fröjelkulan. Smycket är tillverkat av Stig Nielsen i Lund.

I början av 1950-talet gjorde lantbrukaren Ivan Lagergren ett oväntat fynd när han tillsammans med sin styvson plöjde en rågåker i Fröjel. Tillsammans med ett antal mindre linser av kristall låg den största silverinfattade kristallkula som någonsin påträffats i Norden. Den mäter 4,8 cm i diameter och är infattad i ett silverbleck med fem stycken trekantiga “tippar” och en dekor av instämplade punkter. Kristallen är helt klar och lysande.

Sådana här slipade och silverinfattade bergkristaller är en fyndkategori som är i det närmaste unik för Gotland. Ett trettiotal är kända. Det största exemplaret mäter 4,8 cm och hittades vid Gustavs i Fröjel socken, därav namnet. De slipade, silverinfattade bergkristallerna bars troligen som prydnad, men bergkristallen kan även användas som förstoringsglas. Dessa infattade kristallkulor förekommer inom nordiskt område endast på Gotland. Det är därför mycket troligt att bergkristallen importerades från persiskt område och förfärdigades på Gotland.

Bergkristaller i form av linser eller som silverinfattade smycken förekommer i det gotländska fyndmaterialet under sen vikingatid och tidig medeltid, det vill säga 1000-tal och 1100-tal. Man finner dem både i skattfynd och i tidiga kristna kvinnogravar på nordsidan av kyrkor.

En del av kristallinserna visar en mycket god förstoringseffekt, upp till 4 gånger, och kan ha nyttjats som lupp vid preciöst guldsmedshantverk. Det är rimligt att anta att vissa kristaller använts som förstoringsglas. Några uppvisar karakteristiska slitmönster på kanten, som tyder på att de hållits mot ett hårt underlag i den vinkel som ger optimal förstoring. Det är lika troligt att andra kristaller varit kostbara smycken, då de är vackert infattade, har ögla för upphängning och är varvade med fint arbetade silverpärlor.

Den magnifika Fröjelkristallen stannade i socknen under nästan ytterligare 35 år. Den förvarades på den Lagergrenska gården som en väl gömd familjeklenod och bara en liten krets av familj och vänner kände till den. Efter Ivan Lagergrens död 1989 skänkte hans dotter och styvsöner, som han hade önskat, kristallen till museet. Villkoret var att den stannade på Gotland och visades i museets skattkammare så att alla gotlänningar fick möjlighet att se den.

Och så blev det.

Läs mer på Digitalt Museum: digitaltmuseum.org/0210213429140/hange

ID: GFC20139_1